facebook-button+2instagramvimeoIcon

25
Okt
2017

När Gud invaderar våran verklighet

IMG_6481

Tjena tjena!

Erik ifrån Cityteamet här! Alltså Gud är så god och gör så mycket häftigt hela tiden! Han pratar konstant med oss och det vi behöver göra är bara att lyssna!

Jag skulle vilja dela med mig av en händelse som vi var med om en lördagskväll när vi var ute med teamet. Vi hade precis ätit lite god mat och vi tänkte där efter gå ut och möta människor. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte var super pepp på att göra det just den kvällen.. Men vi bad och frågade ifall Gud ville visa oss något eller säga något specifikt. Det som kom upp var en grön keps i huvudet.. Jaha…. en grön keps det är ju inte super vanligt kanske men jag beslöt mig ändå för att dela med mig utav bilden. I slutet utav kvällen när vi är på väg att gå tillbaka för att bege oss hemåt går vi förbi en uteservering som heter “Lilla Örebro”. När vi gått förbi den så säger Viola och Ida: “där har du ju din gröna keps!”.

När jag sneglar tillbaka så ser jag att där sitter två grabbar och varav en har en grön keps. Vi har inte sett till en enda grön keps på hela kvällen men nu ska det ju självklart vara en just där, på en uteservering…

Jag fortsätter gå sakta ifrån uteserveringen men samtidigt så drar det i hela mig att gå fram och prata med de två grabbarna. Man vill ju inte säga nej till Gud så det var ju bara att gå fram till dom. När jag väl kommit fram till dom så öppnar jag dialogen med: “Tjena grabbar! Ursäkta att jag stör men…” jag hinner inte säga mer fören den ena grabben som tittar på mig brister ut och säger: “Jag vet precis varför du är här!” Han tar sedan fram ett cigarrett paket ifrån hans jacka och ställde det på bordet jämte hans whiskey. Jag skrattade lite och sa att det var något ännu galnare som jag var där för. Jag fick då dela med mig utav hela processen med bilden på den gröna kepsen och förklara för de två grabbarna vem jag var, vad jag gör och vad jag trodde Gud ville säga till killen i grön keps. De bjöd in mig att sitta med dom och jag fick tillfälle att uppmuntra dom båda! Killen i grön keps sa att han verkligen behövde höra denna uppmuntran eftersom det varit jobbigt i livet för honom en period nu. Den andra som satt mitt emot honom sa att han var intresserad utav Gud och vi fick ett gott samtal. Det avslutades sedan med att tillfället gavs att få be för dom båda!

Detta var ett mäktigt möte där Gud verkligen visade att Han har kontroll och förbereder möten. Att det räcker med att bara lyssna på Honom och ha viljan att lyda det Han lägger ner i ens hjärta!

Peace out!

11
Okt
2017

Guds kärlek genom handling

IMG_6488 - kopia

Nu har jag varit i Åbytorp en vecka. Under den här veckan har vi konkret fått se Guds kärlek genom andra. Vi har blivit bjudna på mat flera gånger, vi har fått pengar i handen och matkassar vid dörren. För varje gåva blir jag tacksam till Gud och till generösa människor som visar Guds kärlek i handling. Varje gåva är en uppmuntran och det är fantastiskt att se Guds och församlingens omsorg om oss.
Gud visar sin kärlek på många sätt, ett av dem är genom praktiska saker i vardagen.

Vi får smaka och se att Herren är god. Ps 34:9

Mvh David

03
Okt
2017

Gud förser när man ger

22180099_1710577708987408_5600932082509825452_o

Som teamare har man inte resurser som räcker och blir över och när man då sitter på en gudstjänst och swishnumret kommer upp till kollekten, börjar man ifrågasätta allt. Jag och Adam teamar i Mellringe och jag hade bestämt en summa som jag skulle swisha varje vecka. Efter någon gudstjänst började jag räkna på hur mycket det här faktiskt blev på en månad, jag hade sneglat på vad Adam swishat tidigare och tillsammans skulle det inte vara hållbart.

Jag sa för mig själv “Gud det här kommer aldrig att gå”. Den gudstjänsten såg den där summan ännu större ut än vad den gjort tidigare. Jag tittade länge på siffran, sen tänkte jag “Okej Gud, jag ska lita på att du förser”, sen tryckte jag på skicka.

I samma stund vänder sig Adam om till mig och säger; “Har du swishat mig?” “Nej?….”, svarade jag. Adam hade då fått en swish av en släkting med den exakta summa pengar som jag trodde att han och jag skickat tillsammans till kollekten. Först trodde vi att det var Adams födelsedagspresent men två dagar senare kom en till swish från samma person med meddelandet: “Födelsedags peng”.

Gud förser.
– Elvira

03
Okt
2017

Jag trodde det inte, men Gud helar

22042157_1703316813046831_3390461242908426149_o

Innan TC började så trodde jag inte på att helande av sjuka kunde ske i vår tid. Jag tänkte att det enbart gällde för apostlarna på Jesu tid.

Men det fick man motbevisat när cityteamet gick ut för första gången på örebros gator och man fick möta en ung kille som inte trodde på någon Gud och ville att jag skulle be för hans hals, kanske mest för att visa att det inte går. Att Gud inte är verksam.

Det som utvecklades efteråt när jag bad om helande för hans hals och den blev helad var att man fick se att Jesus helar även idag. Guds rike är här för att upprätta, förlåta och hela människor. /Peter

30
Aug
2017

Beroende av Gud, beroende av andra

IMG_6511IMG_6510

Hej!

Den här första veckan i Åbytorp känns det som Gud har velat använda andra människor för att visa mig att jag är på helt rätt plats. Så många församlingsmedlemmar har varit väldigt välkomnande och har visat stor omsorg i både ord och handling. Allra främst har jag blivit välkomnad med stor generositet. Att bli mätt har knappast varit ett problem. Jag har blivit bjuden på restaurang. Jag har blivit bjuden på kebab. Jag har blivit hembjuden på lunch. Jag har fått en matkasse levererad till dörren. Jag har fått kontanter i handen. Ja, listan på församlingsmedlemmarnas generositet kan göras lång och jag är otroligt tacksam.

Att bara tacka och ta emot är väldigt osvenskt, men jag tror Gud vill lära mig att vara beroende av andra och därför försöker jag göra just det, tacka och ta emot. Gud är god och den här första veckan har Han med hjälp av andra människor visat att Han kommer förse oss med det vi behöver under hela det här året.

Mvh
Johannes

Åbytorp

29
Mar
2017

Varför ska man ens teama?

img_3481

När jag började mitt år som teamare kom jag med en förväntan att få göra saker med Gud i allt jag gör. Jag var lite trött av plugget, och tänkte ta ett sabbatsår från det och satsa helt och hållet på Gud. Jag ville inte att något annat skulle komma i vägen. Inte visste jag vad som väntade mig. Jag tänkte att ingenting skulle få distrahera mig det här året. Utan nu är det bara du och jag, Gud. Jag visste verkligen inte vad som väntade mig.

Just nu tänker jag tillbaka under den tiden som har varit. Det är otroligt vad mycket som har hänt. Det har varit dop, helanden, TC firat 40 år etc etc. Jag har alltså varit teamare under ca 7 månader och har knappt 2 månader kvar. Tankar börja komma om vad jag ska göra nästa höst, men samtidigt ska man ju leva i nuet. 2 månader kvar..  Vad tiden går snabbt?!  2 månader kvar! Man hade byggt upp en viss bild vad en teamare var, men oj vad man hade fel. 2 månader kvar och jag börjar förstå varför jag egentligen teamar. Bättre sent än aldrig.

”Det viktigaste att teama är inte arbetet utan karaktären som byggs under året.” – David Wilcox

kristoffer 2

Karaktären som har byggts inom mig och David är långt mer värdefullare än något pengar skulle kunna ge oss. Att ha möjligheten att få bli ledd och coachad av fantastiska ledare på Teen Challenge har varit en underbar upplevelse. Genom skratt, tårar, sorg och glädje har man lyckats dela livet med varandra och sprungit bredvid en annan människa. Vi behöver verkligen varandra har man insett. Lögnen i Sverige om att ”Ensam är stark” får spräckas. Jag har fått en större passion för kyrkan i Sverige.

Jag känner att det här året har varit det mest givande året i mitt liv. Att ständigt utmanas och sättas i situationer som tänjer på mina andliga muskler, det är givande. Det har varit både i som utanför kyrkan, på skolan, på fritidsgården eller på stan. Man har fått betyda så mycket för andra människor och skapat relationer som kommer hålla förhoppningsvis livet ut. Det här året trodde jag skulle vara en tid då jag skulle lära känna Gud, vilket jag har gjort, men det är en person som jag har lärt känna bättre, mig själv.

compass closeup blue toned. Instrument that indicates magnetic north

Vem är jag? Vart ska jag? Vad ska jag göra? Det är frågor vi alla människor brottas med. Det här året har varit en tid då jag har fått tagit en ”paus”, och riktat om min kompass. Varför ska du inte göra samma sak? Det är inte så svårt liksom.

”Just do it”, som nike-reklamen basunerar ut.

/Kristoffer

06
Feb
2017

Vad gör man ens när man teamar?

 

Det har hänt oss flera gånger, och det händer fortfarande att vi får den frågan, ”Vad gör man ens när man teamar?”. Att teama kan ju för många verka som ett slappt och enkelt mellanår. Teama är något man gör innan man bestämt sig för vad man ska göra på ”riktigt” med sitt liv. Det kan också vara något som många anser flummigt eller oviktigt. Du tjänar inte pengar, du har inga fasta arbetstider och ditt jobb går mest ut på att hänga med människor.

 hilda o carro 2

När vi valde att teama såg vi ekonomin som en av de största utmaningarna. Vi tänkte att livet som teamare skulle falla sig naturligt eftersom vi hade gått bibelskola ett år. Men det visade sig att livsstilen som teamare erbjöd andra utmaningar än vad vi väntat oss. För att teama, det är en livsstil och inte ett arbete. Du bor tillsammans med personen som du också arbetar med och du måste alltid vara beredd på att det knackar på dörren när någon vill låna något eller behöver din hjälp. Församlingsarbetet är ofta utmanande och din tro och dina tankar ställs ofta på prov. Vi vill alltid finnas till för människor, vara tillgängliga och tillräckliga.

Att teama är att leva församling, varje dag, alla dagar i veckan. Det innebär att du varje dag måste välja att sätta din tro först.

Allt detta kanske låter som en enda stor utmaning, och det kanske finns en anledning till att organisationen heter just Teen Challenge. Men vi vill lyfta upp att det är en väldigt stor fördel och välsignelse att få leva församling på det här sättet. Vi har fått upptäcka vad församling faktiskt innebär. Genom församlingen får vi lära känna människor i alla åldrar och vi får lyssna till människors berättelser och erfarenheter. Att få lära känna människor med helt annan bakgrund och livserfarenhet, och upptäcka att vi är lika i Jesus och delar kärleken till honom, det är fantastiskt! Församlingen liknar inte något annat sammanhang i samhället. Hit får man komma som man är, man får lära sig att dö bort från sig själv och att formas tillsammans med andra. När man teamar från man se detta från insidan och vi får vara med i många olika sammanhang inom församlingen. Vi har fått testa på allt från att predika till att leda lovsång, anordna kyrkfika, ställa upp med praktiska saker i vardagen och mycket mer. Vi har många gånger gjort saker som varit utanför vår bekvämlighetszon, men när vi gjort det tillsammans med Jesus har vi vuxit och utvecklats.

hilda o carro

Visst handlar livet som teamare mycket om att ge ut, och det är allt annat än enkelt. Men vi är tacksamma över det vi hittills har fått se och vara med om. Det vi får vara med om i år är något som formar våra värderingar, vår tro och hela vårt liv.

Församling är något fantastiskt som vi alla behöver vara en del av varje dag. Detta år har vi fått inse ännu mer hur beroende vi är av andra människor och Jesus.

Vi har fått lära oss vad som faktiskt är viktigt i livet och vart vi vill rikta vårt fokus. Att teama är inget slappt mellanår där du bara förbereder dig för framtiden, utan det är ett viktigt år då du får betyda något för den plats du är på, och du får formas för livet. Gud kanske kallar dig in i något annat än vad du förväntade dig, men han vet vad vi behöver och vi vill följa hans plan.

07
Dec
2016

Närmare Fadern

img_3481

Guds hjärta är alltid att leva i en nära relation till sina barn. Det är något som vi har fått en djupare insikt om under det här året som teamare, och det är en sanning som vi har fått uppleva själva. Gud är vår Fader och han älskar att se sina barn skina på jorden.

Som teamare i Mellringekyrkan så följer vi ett schema där vi är delvis på en skola, en fritidsgård, i kyrkan och på stans torg. Men vår Gud är en levande och aktiv Gud som vill röra människor runt omkring oss hela tiden, och det innebär även utanför vårt schema.

Det är dags för mig och alla andra att kliva utanför vår egen bekvämlighetszon. Det är dags att bl a bryta den svenska normen att man inte pratar med främlingen på bussen. Jag och David var på väg till Mötesplatsen för att ha Outreach med Teen Challange en torsdag eftermiddag. Vi satt på bussen på väg in mot centrum då David frågar kvinnan som sitter framför oss om hon har ont i ryggen. Med hjälp av ett kunskapens ord så får vi be för hennes rygg där på bussen. Vi vet ännu inte om hon blev bättre, men när vi klev av bussen så satt hon kvar med ett leende på hennes läppar. När vi håller på och går mot Mötesplatsen så träffar vi på en kille som vi såg på frizon. Han hade lite bråttom till tåget eller bussen, men vi får be snabbt för honom och bara välsigna honom där på gatan innan han skulle sticka vidare. Några kvarter senare stöter vi på en man som går med kryckor som jag går fram till. Tyvärr så ville han inte ha något med oss eller Jesus att göra, och bad mig att hålla tyst och lämna honom ifred. Mitt hjärta brast för den mannen där och det sista jag sa var ”jag älskar dig, och Jesus älskar dig”.

Allt det här hände innan outreachen vi skulle vara på, men Gud är inte begränsad utav vårt schema. Det är ofta vi själva som sätter ramarna som hindrar Gud att verka i våra liv.

img_3467-kopiera

Vi ber om väckelse för vårt land men förstår inte att vi måste bli den väckelse vi ber om. Jag läste precis ett citat där det stod följande:

” Vad vi kallar väckelse, är vad Nya Testamentet kallar kristendom.”

Efter 40-årsfesten för Teen Challange så gick jag förbi en pizzeria på vägen hem från kyrkan. En tanke som växte inom mig var att någon av de fyra killarna som stod utanför hade ont i knäet. Jag var så otroligt trött (Hade bara sovit 1,5 timmar den natten) att jag inte brydde mig om jag hade fel eller inte. Så jag frågar högt ut om någon av killarna har ont i knäet. Ingen av dem har det. En av killarna frågar varför jag ställde frågan och vad det är som händer i kyrkan. Jag förklarar enkelt om festen och att jag fick en tanke som möjligen var från Gud, och att jag då skulle be för dem. Då säger en av killarna ”Jag har ont i axeln när jag tränar, be för mig.” Medan jag ber för honom så får jag en tanke att killen med vit tröja har ont i ryggen. Jag frågar honom och det och tillägger att han får ont när han brukar böja sig. Han svarar att han har ont i ryggen när han reser sig upp från sängen, så jag får be för honom där också. Under tiden skrattar en av killarna åt mig, men han är själv kristen. Jag får förklara för honom att det här borde vara det normala för varje kristen människa och får vid den stunden profetera över honom, säga vem han verkligen är och vad han står upp för. Hur Gud älskar hans hjärta och vill ha mer av honom.

Tänk om vi började leva de liv vi längtar efter. Tänk om vi skulle börja omsätta all bra teori vi har i handling? Vad skulle hända om en församling på 80 personer började leva det radikala Jesuslivet? Sa hejdå till människofruktan och världslighet och överlåtet började prioritera bön, bibelläsning, kärlekshandlingar och evangelisation?

Jag tänker att det skulle bli väckelse.
Jag tänker att det skulle vara normal kristendom.

/ Kristoffer Nilsson

26
Okt
2016

Ett hjärta för Strömstad

 

img_4992

Sedan vi kom till Strömstad har vi engagerat oss i många olika aktiviteter. Det finns få troende i Strömstad, och inte heller många församlingar.

Därför har vi fått ett stort hjärta för denna plats och känner en nöd och längtan efter att människor, speciellt ungdomar här ska få möta Jesus.

Just nu finns det ingen fungerande fritidsgård för högstadieungdomar och droger och alkohol blir ett allt större problem. Därför tror vi att vårat ungdomsarbete, Re:fill skulle kunna betyda enormt mycket för ungdomarna här. Re:fill är ett hyfsat nystartat ungdomsarbete som innebär att ungdomarna får komma till Västkustkyrkan på fredagarna och hänga, köra olika lekar och aktiviteter och få höra om Jesus. Vi har sett att de ungdomar som just nu kommer till Re:fill längtar mycket efter något mer, men att det är mycket annat runtomkring som drar och distraherar. Vi har bett mycket för arbetet, att Re:fill ska få vara en trygg plats där man känner sig hemma och att vi ska få finnas till för ungdomarna. Just nu kommer 10-15 ungdomar varav de flesta inte är från troende hem. Visst är det fantastiskt!

img_5078img_5408img_5086

I helgen som gått var vi på ungdomsmöte i Lysekil, dit ingen av ungdomarna velat följa med tidigare. Innan helgen bad vi extra mycket för att ungdomarna skulle vilja följa med och för att de skulle få möta Gud. Det slutade med att 11 ungdomar följde med och vi hade en riktigt bra kväll tillsammans. Efteråt pratade många av dem om att predikan var bra och att de förstått budskapet, som handlade om Guds kärlek.

Vi tror att Gud gör något nytt

genom Re:fill, att han vill möta ungdomarna och vill röra vid dem. Eftersom många av ungdomarna inte är troende, så tror vi att vi får vara med och så in något hos ungdomarna som Gud arbetar med. Ibland är det svårt att se vad Gud gör just i stunden, men vi är övertygade om att det händer något här, och att Gud svarar på våra böner.

IMG_3463

/Hilda & Carro
12 okt 2016

29
Mar
2016

Guds längtan efter människor går inte att ta miste på

Jag tycker det är så häftigt att vara ute på stan och be för människor. Alltså notera att jag inte alltid tycker det är det roligaste som finns men inte heller det jobbigaste som finns. Dock så är det ofta väldigt häftigt och alltid spännande. Jag har under hösten och vintern varit ute och bett för och försökt visa människor Guds kärlek fler gånger än jag kan minnas. Gud har aldrig svikit, även om det kanske inte alltid får uttrycket som jag förväntat mig. Ibland när vi ber om helande så föds tro och ibland när vi inte vill prata med någon annan än Gud så kommer det fram folk och vill prata med oss. 

Det går sällan förutsäga vad Gud ska göra i mötet med människor. Vi kan endast lita på att han vet vad människor behöver och tillgodoser det behovet, som den älskande Pappa han är. Förväntan på Gud kan vara stor och den kan vara liten men hans längtan efter människor går inte att ta miste på.

City

För några veckor sedan när vi var ute och bad för människor i Örebro hade en av de som var med fått ett kunskapens ord om en regnbåge. Så vi letade efter regnbågar och under en comhemflagga (en flagga med många färger på) utanför någon butik stod en kvinna och rökte en cigarett.

Jag frågade henne om jag fick ställa en konstig fråga. Hon blev nyfiken och svarade att jag fick fråga, om än dock med viss osäkerhet. Jag frågade då om hon hade någon smärta i kroppen, vilket hon snabbt svarade att hon hade. I ryggen.
”Får jag be för att smärtan ska försvinna då?”, undrade jag ”Jaha det var här den konstiga biten kommer in”, svarade hon med ett skratt.

”Men jo, du får be för min rygg. Men be för min mage också för den har jag mest problem med.” Så vi bad en gång men när jag frågade henne om något förändrats så sa hon att hon inte kände någon skillnad.  Jag sa att ibland måste vi mer än en gång, ”Får jag testa en gång till?”. ”Ja kör!” Vi ber igen och nu förändrades något i hennes uppsyn.
”Det känns bättre, men det måste vara psykiskt va, det är i mitt huvud?”
”Nej”, svarade jag, ”många tror det men detta är Jesus sätt att visa hur mycket han älskar dig. Hur mycket ont har du nu om du fick säga att 10 var så mycket smärta du kände innan och 0 är ingen smärta alls?”
”Jo, men kanske en 3:a”, svarade hon. Så vi bad en gång till men siffran förblev på en 3:a, i alla fall då. Magen nämnde hon inte någonting om. Men vi var nästan lika chockade som henne och tackade Jesus för att vi fått be för henne och att hon blivit till viss del helad i sin rygg, och vi får ju lita på att Gud fullkomnade sitt verk när vi gått därifrån, all ära till Gud!

team

Vi hann inte gå 50 meter utan att vi stötte på ännu en kvinna rökandes under en flagga som vi började prata med och frågade om hon hade ont någonstans, och hör och häpna så hade också hon ryggsmärtor. Men idag hade hon inte haft så mycket ont utan mer känt sig stel. När vi frågade om vi fick be så sa hon att hon trodde på ”healing” och vi förstod att hon höll på med new age men sa inget och bad för henne. Omedelbart så kände hon hur hennes rygg blev ”mjuk” och inte alls lika stel. Hon blev väldigt glad och tackade oss så mycket för bönen, fimpade sin cigarett och återvände in på restaurangen. Knappt han vi säga hej då men mycket uppmuntrade gick vi vidare.

Markus

Knappt 5 minuter senare stöter vi på 3 ungdomar som glider runt lite på våghustorget i väntan på en buss och vi presenterar oss och pratar lite med dem. En visar sig vara kristen, en muslim och en ateist. Så mer eller mindre de flesta grupper människor vi brukar möta på stan var representerade av denna lilla trevliga skara. Ingen av dem hade ont någonstans men var öppna för att vi skulle få be för dem när jag frågade om vi fick. Vi tog var och en av deras händer och började be och en av dem, den yngste och kristne, började mitt i en den höga bönen skratta glatt. Hans skratt klingade hela bönen och jag avslutade med att tacka Gud för hans glädje. Hans kompisar tycktes helt oberörda och när jag frågade dem varför han skrattade sa den muslimska killen att han skrattade för att han kände det som vi bad för och när jag frågade de två andra vad de upplevt under bönen sa ateisten att han mådde bättre efter att vi bett. Jag kände även Guds närvaro personligen väldigt starkt när vi bad och jag blev extremt uppmuntrad av deras reaktion. Sedan sprang de snabbt till sin buss som precis rullat in sa hej då.

Detta var bara en kväll av många som jag fått uppleva under min tid i city teamet. Gud vill möta människor, frågan är väl oftast om vi vågar lita på det. Men när vi slutligen vågar lita på det så är det verkligen häftigt.

/Markus, Cityteamet