facebook-button+2instagramvimeoIcon

29
Mar
2017

Varför ska man ens teama?

img_3481

När jag började mitt år som teamare kom jag med en förväntan att få göra saker med Gud i allt jag gör. Jag var lite trött av plugget, och tänkte ta ett sabbatsår från det och satsa helt och hållet på Gud. Jag ville inte att något annat skulle komma i vägen. Inte visste jag vad som väntade mig. Jag tänkte att ingenting skulle få distrahera mig det här året. Utan nu är det bara du och jag, Gud. Jag visste verkligen inte vad som väntade mig.

Just nu tänker jag tillbaka under den tiden som har varit. Det är otroligt vad mycket som har hänt. Det har varit dop, helanden, TC firat 40 år etc etc. Jag har alltså varit teamare under ca 7 månader och har knappt 2 månader kvar. Tankar börja komma om vad jag ska göra nästa höst, men samtidigt ska man ju leva i nuet. 2 månader kvar..  Vad tiden går snabbt?!  2 månader kvar! Man hade byggt upp en viss bild vad en teamare var, men oj vad man hade fel. 2 månader kvar och jag börjar förstå varför jag egentligen teamar. Bättre sent än aldrig.

”Det viktigaste att teama är inte arbetet utan karaktären som byggs under året.” – David Wilcox

kristoffer 2

Karaktären som har byggts inom mig och David är långt mer värdefullare än något pengar skulle kunna ge oss. Att ha möjligheten att få bli ledd och coachad av fantastiska ledare på Teen Challenge har varit en underbar upplevelse. Genom skratt, tårar, sorg och glädje har man lyckats dela livet med varandra och sprungit bredvid en annan människa. Vi behöver verkligen varandra har man insett. Lögnen i Sverige om att ”Ensam är stark” får spräckas. Jag har fått en större passion för kyrkan i Sverige.

Jag känner att det här året har varit det mest givande året i mitt liv. Att ständigt utmanas och sättas i situationer som tänjer på mina andliga muskler, det är givande. Det har varit både i som utanför kyrkan, på skolan, på fritidsgården eller på stan. Man har fått betyda så mycket för andra människor och skapat relationer som kommer hålla förhoppningsvis livet ut. Det här året trodde jag skulle vara en tid då jag skulle lära känna Gud, vilket jag har gjort, men det är en person som jag har lärt känna bättre, mig själv.

compass closeup blue toned. Instrument that indicates magnetic north

Vem är jag? Vart ska jag? Vad ska jag göra? Det är frågor vi alla människor brottas med. Det här året har varit en tid då jag har fått tagit en ”paus”, och riktat om min kompass. Varför ska du inte göra samma sak? Det är inte så svårt liksom.

”Just do it”, som nike-reklamen basunerar ut.

/Kristoffer

06
Feb
2017

Vad gör man ens när man teamar?

 

Det har hänt oss flera gånger, och det händer fortfarande att vi får den frågan, ”Vad gör man ens när man teamar?”. Att teama kan ju för många verka som ett slappt och enkelt mellanår. Teama är något man gör innan man bestämt sig för vad man ska göra på ”riktigt” med sitt liv. Det kan också vara något som många anser flummigt eller oviktigt. Du tjänar inte pengar, du har inga fasta arbetstider och ditt jobb går mest ut på att hänga med människor.

 hilda o carro 2

När vi valde att teama såg vi ekonomin som en av de största utmaningarna. Vi tänkte att livet som teamare skulle falla sig naturligt eftersom vi hade gått bibelskola ett år. Men det visade sig att livsstilen som teamare erbjöd andra utmaningar än vad vi väntat oss. För att teama, det är en livsstil och inte ett arbete. Du bor tillsammans med personen som du också arbetar med och du måste alltid vara beredd på att det knackar på dörren när någon vill låna något eller behöver din hjälp. Församlingsarbetet är ofta utmanande och din tro och dina tankar ställs ofta på prov. Vi vill alltid finnas till för människor, vara tillgängliga och tillräckliga.

Att teama är att leva församling, varje dag, alla dagar i veckan. Det innebär att du varje dag måste välja att sätta din tro först.

Allt detta kanske låter som en enda stor utmaning, och det kanske finns en anledning till att organisationen heter just Teen Challenge. Men vi vill lyfta upp att det är en väldigt stor fördel och välsignelse att få leva församling på det här sättet. Vi har fått upptäcka vad församling faktiskt innebär. Genom församlingen får vi lära känna människor i alla åldrar och vi får lyssna till människors berättelser och erfarenheter. Att få lära känna människor med helt annan bakgrund och livserfarenhet, och upptäcka att vi är lika i Jesus och delar kärleken till honom, det är fantastiskt! Församlingen liknar inte något annat sammanhang i samhället. Hit får man komma som man är, man får lära sig att dö bort från sig själv och att formas tillsammans med andra. När man teamar från man se detta från insidan och vi får vara med i många olika sammanhang inom församlingen. Vi har fått testa på allt från att predika till att leda lovsång, anordna kyrkfika, ställa upp med praktiska saker i vardagen och mycket mer. Vi har många gånger gjort saker som varit utanför vår bekvämlighetszon, men när vi gjort det tillsammans med Jesus har vi vuxit och utvecklats.

hilda o carro

Visst handlar livet som teamare mycket om att ge ut, och det är allt annat än enkelt. Men vi är tacksamma över det vi hittills har fått se och vara med om. Det vi får vara med om i år är något som formar våra värderingar, vår tro och hela vårt liv.

Församling är något fantastiskt som vi alla behöver vara en del av varje dag. Detta år har vi fått inse ännu mer hur beroende vi är av andra människor och Jesus.

Vi har fått lära oss vad som faktiskt är viktigt i livet och vart vi vill rikta vårt fokus. Att teama är inget slappt mellanår där du bara förbereder dig för framtiden, utan det är ett viktigt år då du får betyda något för den plats du är på, och du får formas för livet. Gud kanske kallar dig in i något annat än vad du förväntade dig, men han vet vad vi behöver och vi vill följa hans plan.

07
Dec
2016

Närmare Fadern

img_3481

Guds hjärta är alltid att leva i en nära relation till sina barn. Det är något som vi har fått en djupare insikt om under det här året som teamare, och det är en sanning som vi har fått uppleva själva. Gud är vår Fader och han älskar att se sina barn skina på jorden.

Som teamare i Mellringekyrkan så följer vi ett schema där vi är delvis på en skola, en fritidsgård, i kyrkan och på stans torg. Men vår Gud är en levande och aktiv Gud som vill röra människor runt omkring oss hela tiden, och det innebär även utanför vårt schema.

Det är dags för mig och alla andra att kliva utanför vår egen bekvämlighetszon. Det är dags att bl a bryta den svenska normen att man inte pratar med främlingen på bussen. Jag och David var på väg till Mötesplatsen för att ha Outreach med Teen Challange en torsdag eftermiddag. Vi satt på bussen på väg in mot centrum då David frågar kvinnan som sitter framför oss om hon har ont i ryggen. Med hjälp av ett kunskapens ord så får vi be för hennes rygg där på bussen. Vi vet ännu inte om hon blev bättre, men när vi klev av bussen så satt hon kvar med ett leende på hennes läppar. När vi håller på och går mot Mötesplatsen så träffar vi på en kille som vi såg på frizon. Han hade lite bråttom till tåget eller bussen, men vi får be snabbt för honom och bara välsigna honom där på gatan innan han skulle sticka vidare. Några kvarter senare stöter vi på en man som går med kryckor som jag går fram till. Tyvärr så ville han inte ha något med oss eller Jesus att göra, och bad mig att hålla tyst och lämna honom ifred. Mitt hjärta brast för den mannen där och det sista jag sa var ”jag älskar dig, och Jesus älskar dig”.

Allt det här hände innan outreachen vi skulle vara på, men Gud är inte begränsad utav vårt schema. Det är ofta vi själva som sätter ramarna som hindrar Gud att verka i våra liv.

img_3467-kopiera

Vi ber om väckelse för vårt land men förstår inte att vi måste bli den väckelse vi ber om. Jag läste precis ett citat där det stod följande:

” Vad vi kallar väckelse, är vad Nya Testamentet kallar kristendom.”

Efter 40-årsfesten för Teen Challange så gick jag förbi en pizzeria på vägen hem från kyrkan. En tanke som växte inom mig var att någon av de fyra killarna som stod utanför hade ont i knäet. Jag var så otroligt trött (Hade bara sovit 1,5 timmar den natten) att jag inte brydde mig om jag hade fel eller inte. Så jag frågar högt ut om någon av killarna har ont i knäet. Ingen av dem har det. En av killarna frågar varför jag ställde frågan och vad det är som händer i kyrkan. Jag förklarar enkelt om festen och att jag fick en tanke som möjligen var från Gud, och att jag då skulle be för dem. Då säger en av killarna ”Jag har ont i axeln när jag tränar, be för mig.” Medan jag ber för honom så får jag en tanke att killen med vit tröja har ont i ryggen. Jag frågar honom och det och tillägger att han får ont när han brukar böja sig. Han svarar att han har ont i ryggen när han reser sig upp från sängen, så jag får be för honom där också. Under tiden skrattar en av killarna åt mig, men han är själv kristen. Jag får förklara för honom att det här borde vara det normala för varje kristen människa och får vid den stunden profetera över honom, säga vem han verkligen är och vad han står upp för. Hur Gud älskar hans hjärta och vill ha mer av honom.

Tänk om vi började leva de liv vi längtar efter. Tänk om vi skulle börja omsätta all bra teori vi har i handling? Vad skulle hända om en församling på 80 personer började leva det radikala Jesuslivet? Sa hejdå till människofruktan och världslighet och överlåtet började prioritera bön, bibelläsning, kärlekshandlingar och evangelisation?

Jag tänker att det skulle bli väckelse.
Jag tänker att det skulle vara normal kristendom.

/ Kristoffer Nilsson

26
Okt
2016

Ett hjärta för Strömstad

 

img_4992

Sedan vi kom till Strömstad har vi engagerat oss i många olika aktiviteter. Det finns få troende i Strömstad, och inte heller många församlingar.

Därför har vi fått ett stort hjärta för denna plats och känner en nöd och längtan efter att människor, speciellt ungdomar här ska få möta Jesus.

Just nu finns det ingen fungerande fritidsgård för högstadieungdomar och droger och alkohol blir ett allt större problem. Därför tror vi att vårat ungdomsarbete, Re:fill skulle kunna betyda enormt mycket för ungdomarna här. Re:fill är ett hyfsat nystartat ungdomsarbete som innebär att ungdomarna får komma till Västkustkyrkan på fredagarna och hänga, köra olika lekar och aktiviteter och få höra om Jesus. Vi har sett att de ungdomar som just nu kommer till Re:fill längtar mycket efter något mer, men att det är mycket annat runtomkring som drar och distraherar. Vi har bett mycket för arbetet, att Re:fill ska få vara en trygg plats där man känner sig hemma och att vi ska få finnas till för ungdomarna. Just nu kommer 10-15 ungdomar varav de flesta inte är från troende hem. Visst är det fantastiskt!

img_5078img_5408img_5086

I helgen som gått var vi på ungdomsmöte i Lysekil, dit ingen av ungdomarna velat följa med tidigare. Innan helgen bad vi extra mycket för att ungdomarna skulle vilja följa med och för att de skulle få möta Gud. Det slutade med att 11 ungdomar följde med och vi hade en riktigt bra kväll tillsammans. Efteråt pratade många av dem om att predikan var bra och att de förstått budskapet, som handlade om Guds kärlek.

Vi tror att Gud gör något nytt

genom Re:fill, att han vill möta ungdomarna och vill röra vid dem. Eftersom många av ungdomarna inte är troende, så tror vi att vi får vara med och så in något hos ungdomarna som Gud arbetar med. Ibland är det svårt att se vad Gud gör just i stunden, men vi är övertygade om att det händer något här, och att Gud svarar på våra böner.

IMG_3463

/Hilda & Carro
12 okt 2016

29
Mar
2016

Guds längtan efter människor går inte att ta miste på

Jag tycker det är så häftigt att vara ute på stan och be för människor. Alltså notera att jag inte alltid tycker det är det roligaste som finns men inte heller det jobbigaste som finns. Dock så är det ofta väldigt häftigt och alltid spännande. Jag har under hösten och vintern varit ute och bett för och försökt visa människor Guds kärlek fler gånger än jag kan minnas. Gud har aldrig svikit, även om det kanske inte alltid får uttrycket som jag förväntat mig. Ibland när vi ber om helande så föds tro och ibland när vi inte vill prata med någon annan än Gud så kommer det fram folk och vill prata med oss. 

Det går sällan förutsäga vad Gud ska göra i mötet med människor. Vi kan endast lita på att han vet vad människor behöver och tillgodoser det behovet, som den älskande Pappa han är. Förväntan på Gud kan vara stor och den kan vara liten men hans längtan efter människor går inte att ta miste på.

City

För några veckor sedan när vi var ute och bad för människor i Örebro hade en av de som var med fått ett kunskapens ord om en regnbåge. Så vi letade efter regnbågar och under en comhemflagga (en flagga med många färger på) utanför någon butik stod en kvinna och rökte en cigarett.

Jag frågade henne om jag fick ställa en konstig fråga. Hon blev nyfiken och svarade att jag fick fråga, om än dock med viss osäkerhet. Jag frågade då om hon hade någon smärta i kroppen, vilket hon snabbt svarade att hon hade. I ryggen.
”Får jag be för att smärtan ska försvinna då?”, undrade jag ”Jaha det var här den konstiga biten kommer in”, svarade hon med ett skratt.

”Men jo, du får be för min rygg. Men be för min mage också för den har jag mest problem med.” Så vi bad en gång men när jag frågade henne om något förändrats så sa hon att hon inte kände någon skillnad.  Jag sa att ibland måste vi mer än en gång, ”Får jag testa en gång till?”. ”Ja kör!” Vi ber igen och nu förändrades något i hennes uppsyn.
”Det känns bättre, men det måste vara psykiskt va, det är i mitt huvud?”
”Nej”, svarade jag, ”många tror det men detta är Jesus sätt att visa hur mycket han älskar dig. Hur mycket ont har du nu om du fick säga att 10 var så mycket smärta du kände innan och 0 är ingen smärta alls?”
”Jo, men kanske en 3:a”, svarade hon. Så vi bad en gång till men siffran förblev på en 3:a, i alla fall då. Magen nämnde hon inte någonting om. Men vi var nästan lika chockade som henne och tackade Jesus för att vi fått be för henne och att hon blivit till viss del helad i sin rygg, och vi får ju lita på att Gud fullkomnade sitt verk när vi gått därifrån, all ära till Gud!

team

Vi hann inte gå 50 meter utan att vi stötte på ännu en kvinna rökandes under en flagga som vi började prata med och frågade om hon hade ont någonstans, och hör och häpna så hade också hon ryggsmärtor. Men idag hade hon inte haft så mycket ont utan mer känt sig stel. När vi frågade om vi fick be så sa hon att hon trodde på ”healing” och vi förstod att hon höll på med new age men sa inget och bad för henne. Omedelbart så kände hon hur hennes rygg blev ”mjuk” och inte alls lika stel. Hon blev väldigt glad och tackade oss så mycket för bönen, fimpade sin cigarett och återvände in på restaurangen. Knappt han vi säga hej då men mycket uppmuntrade gick vi vidare.

Markus

Knappt 5 minuter senare stöter vi på 3 ungdomar som glider runt lite på våghustorget i väntan på en buss och vi presenterar oss och pratar lite med dem. En visar sig vara kristen, en muslim och en ateist. Så mer eller mindre de flesta grupper människor vi brukar möta på stan var representerade av denna lilla trevliga skara. Ingen av dem hade ont någonstans men var öppna för att vi skulle få be för dem när jag frågade om vi fick. Vi tog var och en av deras händer och började be och en av dem, den yngste och kristne, började mitt i en den höga bönen skratta glatt. Hans skratt klingade hela bönen och jag avslutade med att tacka Gud för hans glädje. Hans kompisar tycktes helt oberörda och när jag frågade dem varför han skrattade sa den muslimska killen att han skrattade för att han kände det som vi bad för och när jag frågade de två andra vad de upplevt under bönen sa ateisten att han mådde bättre efter att vi bett. Jag kände även Guds närvaro personligen väldigt starkt när vi bad och jag blev extremt uppmuntrad av deras reaktion. Sedan sprang de snabbt till sin buss som precis rullat in sa hej då.

Detta var bara en kväll av många som jag fått uppleva under min tid i city teamet. Gud vill möta människor, frågan är väl oftast om vi vågar lita på det. Men när vi slutligen vågar lita på det så är det verkligen häftigt.

/Markus, Cityteamet

22
Mar
2016

Glädje

albert

Den senaste tiden kan jag se att det är en del som hänt i människors liv. Det är fler som har tagit emot Jesus, fler som har blivit helade. Jag blir väldigt glad av att få se fler människor som kommer till Gud. Att Gud vill uppenbara sig för oss, för de som är icke kristna så att de får tro, för de som tror att de ska bli styrkta i sin tro. Jag är så glad  att jag kan kalla mig ett barn till Gud, och att Gud alltid vill hjälpa oss och tar hand om oss. Det är en stor glädje att inse att man tillhör en kärleksfull Gud, en Gud som sträcker ut sin hand till oss människor varje stund, så att vi kan få tag i den och uppleva den kärleken som Jesus vill ge till oss. 

En bibeltext som jag har tänkt mycket på är Matt 20:1-16.  Stycket om jordägaren som går ut för att leja arbetare, arbetare som får komma till honom och ta en del av vad han erbjuder dem. Alltså om hur Gud ser på arbetare till Guds rike, till sin skörd.

Det står att  det spelar ingen roll om man har varit med Gud i 11 tim eller bara 1 tim, lönen den samma. Gud älskar alla oss lycka mycket. Det är en sådan sann Gud som jag tror och tillhör och det är ett stor glädje för mig.

/Albert

15
Mar
2016

Gud bär

Hej vänner!erik

Mitt första vittnesbördsbrev skriver jag till er. Som ni kanske vet heter jag Erik och har varit i City Teamet i ca 2,5 månader. När jag kom hit funderade jag mycket, allt från hur det kommer bli att möta människor på Örebros gator till att medverka på t.ex. olika samlingar inför större sammanhang av folk som jag inte känner. Jag har inte tidigare suttit bredvid en tiggare och försökt förstå och inte heller pratat med missbrukare så jag tänkte mycket på ev. kulturkrockar, språkvana, kommunicering osv.  Inte heller delat något längre på en Gudstjänst.

Nu när jag tittar tillbaka på dessa veckor som har varit så har jag tydligt märkt att Gud verkligen har varit med och burit i alla situationer som jag har känt varit väldigt utmanande. 

Om Gud har burit mig i tidigare situationer så kommer han inte överge mig nu när jag har mer erfarenhet utan kommer bära mig likväl i framtiden, i utmaningar.

Fridens!

/Erik

22
Feb
2016

Kan det här vara från Gud?

Vänersborg

Jag vill vittna om något som Gud uppenbarade för mig för 2 veckor sedan och som jag levt med sedan dess. Det är något som man tror är självklart men inget man tänker på, eftersom man kanske tror att det kan hända vem som helst, eller kanske inte alls något som är från Gud. Jag vill dela ett par exempel. Under en längre period så har ekonomin varit svår och i denna period gick min dator sönder. Segt, men det är ju också något som behöver användas under ett teamår. Jag har inte haft råd med att köpa en ny dator, så till slut valde jag att sluta leta och i stället bara vänta tills det dök upp något. Någon månad efter fick jag en billig (begagnad) dator för 600 kr som egentligen skulle kostat 4000 kr.

Vid ett annat tillfälle, också när jag hade en tajt månad med ekonomin, skulle jag klara mig två veckor till nästa gång jag fick pengar. Jag visste att jag var tvungen att åka med ett tåg som skulle kosta 200 kr, när jag egentligen behövde dessa pengar till mat. På tåget hände något, kortläsaren fungerade inte, vilket i sin tur gjorde att jag kunde åka tåg gratis.

Varför delar jag dessa exempel? Det är ju det som jag nämnde förut, att Gud har uppenbarat nått för mig – att Gud välsignar i det lilla.

Gud kanske inte ger mig 1 miljon, men Han välsignar mig där jag är och i min situation. En annan sak som jag har lärt mig är att titta tillbaka på mitt liv för att se vad Jesus har gjort för mig, att vända blicken och se på alla under som helande, själavård samt ekonomisk stöd och vara tacksam för det. Att stanna upp och ta en stund av tacksägelse till Gud och tacka för att han ser sina barn och välsignar oss, ser oss och är med oss i vår vardag.

Gud välsignar er. /Albert

02
Feb
2016

I skick för att gå till kyrkan?

malinEn dag, strax innan jul, gick vi som vanligt ut på stan med kaffe och macka. Riktigt som vanligt var det inte, för vi hade bullat upp lite extra med julmackor, saffransbullar, must och julklappar. Ganska snart började jag prata med en man som vi träffat många gånger förut och som är en av våra fina vänner där ute på stan. Vi kan kalla honom Bertil. Vi stod och pratade och skojade en stund innan han blev allvarlig och sa: “Det är inte så att du har ett ord till mig idag? Du förstår, jag hade tänkt att jag skulle ta på mig min kostym i söndags och gå till kyrkan. Jag ville så gärna dit. Jag älskar Jesus. Jag älskar min Jesus! Men jag var inte i skick. Jag var inte nykter.”

Där brast mitt hjärta lite grann. Inte “i skick”? Tänk att man ska behöva vara “i skick” för att gå till kyrkan. Att vi människor sätter upp hinder för oss själva och andra för att få komma samman som familj för att fira gudstjänst…

Där har vi lite att fila på som Guds församling. Nåväl. Tillbaka till Bertil. Jag såg på honom och sa att det var ju klart att vi kunde vara kyrka på stan istället. I skick eller inte. Jag  sa att Gud alldeles säkert hade ett ord till honom och att vi skulle be och fråga Gud vad han ville säga till Bertil just den här dagen. Vi bad tillsammans och jag såg Psalm 23 tydligt över hans liv. Jag bad ut psalmen och Bertil riktigt njöt. I hans mummel kunde jag ibland urskilja ord som “ljuvligt” och “balsam för själen” och när jag efter att ha fått tala in ord av liv i Bertil kramade han om mig och tycktes aldrig vilja släppa. “Det där var precis vad jag behövde”, sa han. Och Gud visste det. Förstås. Så enkelt kan det vara att vara kyrka. Inte bara på söndagen, utan alla dar i veckan. I skick eller inte.

 

29
Jan
2016

Opepp

City

Vi har precis startat upp en ny termin. Jag kom tillbaka efter ett jullov som hade känts förvånansvärt långt och var inte allt särskilt sugen på att sätta igång med teamandet igen. Trots uppstarten med en fantastiskt bra bönevecka där Gud fick göra massa grejer både i mig och i andra så kunde jag inte riktigt skaka av mig känslan att det inte alls kändes kul att gå ut på stan igen. Veckan som följde bestod av mycket planering så det tog ett tag innan vi faktiskt var dax att röra sig mot Örebro. Dagen innan vi skulle ha vårt första pass på stan satte vi oss ner i teamet tillsammans med våran handledare för att prata om våran vision, vilka människor vi vill möta och hur vi ska göra det. Någon stans under det samtalet väcktes längtan i mig att gå ut igen.

Jag längtar inte efter att sätta på mig massor av kläder, sätta mig i en bil och åka 30 min in till stan, att ge mig ut i ett snöigt och svinkallt Örebro, de grejerna skulle jag helst slippa. Men under det samtalet så insåg jag att jag längtade efter att få träffa människorna igen.

Gud har under det den här terminen gett mig ett hjärta för våra vänner på stan och det är för dem det är värt att gå utanför sin bekvämlighetszon. För det vi gör handlar om människor, om Guds kärlek för människor.

För Gud har verkligen lärt mig att älska människor som jag inte trodde att jag skulle älska.

När vi väl tog oss ut på torsdagseftermiddagen möttes vi av en av våra vänner som brukar sitta och tigga utanför en mataffär i Örebro. Hon nästan skällde ut Markus för att vi hade varit borta för länge. Jullov är bra, vi behöver vila. Det bästa är att Gud inte tar jullov även fast vi gör det. Han slutar aldrig älska.

/Lina