Kansas City

För varje dag som går kommer vi in i arbetet på centret mer och mer, och det blir roligare och roligare ju mer man lär känna tjejerna. I helgen fick vi följa med några av tjejerna på en tävling i Sprigfield, en närliggande stad, och det var kul för då fick vi verkligen chans att lära känna dem.

Vi känner oss verkligen tacksamma till Gud för att alla är så omhändertagande, hjälpsamma, öppna, välkomnande och kärleksfulla. (härnäst väntar till exempel ett amerikanskt bröllop!) Be gärna för personalen på centret som lägger ner hela sina liv för dessa tjejers skull, och be för oss, att vi ska bli ännu mer använda där vi är.

Ida och Elina

Swaziland

Nu har vi varit här i två veckor och börjar komma in lite mer i rutinerna.

Vi har varit med på ”Community Outreach” där man åker ut till samhällets mest utsatta och hjälper till. Några följde med till en kvinnas hus där vardagsrummet fick fungera som ”klinik” och där vi fick vara med och be för patienterna som kom dit. Helena följde med till en äldre kvinna som hade HIV. Hon fick vara med och ge henne mat och fick be och sjunga med henne. 

I torsdags anordnades en danstävling på farmen där Oskar och Jesper deltog och Anna var domare. Till vår glädje tog Jesper hem andraplatsen och försvarade den svenska danshedern! I söndags fick vi vara med och dela ut nattvarden på gudstjänsten, ett tydligt sätt att få tjäna församlingen på.

Tacksägelseämne är att vårt team fungerar väldigt bra och vi trivs tillsammans!

Gud välsigne er!

Swazidreamteam

Dharamshala, Indien

I fredags och lordags var vi i slummen. Oj oj oj! De lever i en san misär. Man fick se sa galet mycket lidande och det var inte helt latt att smalta allt det man fick se och uppleva. Fredagen gick mest at till att ga runt bland dera hem (talt) och forsoka prata och umgas med dem.

Lordagen var battre. En av de allra basta dagarna hittills. Da lagade vi forst mat hela formiddagen. Sen kom vi till slummen och motte alla barn. Vi tvattade dem, klippte deras naglar och har och gav dem mat. Vi har nog sallan gjort nagot sa meningsfullt. Aven om vi gjorde sa lite sa betydde jag mycket for dem. Vi kom dit och gav men fick valdigt mycket tillbaka ocksa. Kandes skont att faktiskt pa allvar gora nagot for dem. Vilket privilegium att va ska fa vara dar varje vecka!

Igar var vi pa en av de mest spannade gudstjanster nagonsin. Den holl pa i ca en halvtimme och  betod utav lite lovsang, ett vittnesbord av Rebecca och en minipredikan av en aldre amerikansk dam. Lovsangen gick till sa att prasten/pastorn, som var en kort och nagot rund indier som inte riktigt hade koll pa alla toner, stod framme pa scenen i sin vita prastkapa och sjong sanger som "This is the day that the Lord has made" pa indisk dialekt. Underbart! 

Idag ar vi lediga och darfor har vi tagit en svang ner till lower Dharamsala. Vi har precis avnjutit en fantasisk lunch pa var favoritrestaurang. En grej som vi verkligen fastnat for, i matvag da, ar chapati. Garna butter chapati, det ar annu battre. Denna delikatess ar som tunnbrod fast godare.

Kram och valsignelse!